Hedgehog in the fog

Det finaste jag har sett på länge:

Något gammalt

Fyller tomrummet med en gammal text:

19 MAJ 2007

Det regnar så mycket att regnet står som en dimridå mellan fönstret och gräsmattan som betraktas från insidan av glaset. Betraktaren slevar mekaniskt in kall havregrynsgröt i munnen medan fiskmåsarna oberörda av regnet spatserar omkring på trädgården. Att de befinner sig här ter sig som en omöjlighet. Vattnet (som inte är regn) är långt bort. Då och då stannar fåglarna upp och pickar varandra i nacken. Pelargonerna i fönstret slokar med sina sidenblanka kronblad. Betraktaren betraktar den jämngrå himlen, sedan pelargonerna, sedan fiskmåsarna, sedan himlen igen. I den lilla rörelse som krävs för att vända blicken från fiskmåsarna som står med fötterna i vattenpölarna, till himlen, går nackkotorna i lås.

2007

Nätter kommer, nätter går. Krutröken har skingrats för längesen. Årssammanfattningar skrivs överallt; i tidningar, bloggar, dagböcker, på servetter, i huvuden. 2007. Dödens år. Låter det dramatiskt? Låter det för dramatiskt? Döden är inte dramatisk, den bara är. Framförallt är den svår att förhålla sig till, svår att ta till sig och acceptera. Jag vill inte se kistor, inte vita rosor, inga ansikten förvridna av sorg.