Fotbollspojkar

Ett stängsel hägnar in den onaturligt gröna fotbollsplanen, i sidoljuset från den lågtstående kvällssolen står de utblommade maskrosorna vitt glödande i gräset. Fyra pojkar spelar fotboll, de springer och sparkar bollen mellan sig. En av pojkarna står i mål, ett riktigt fotbollsmål med trasigt turkost nät som hänger i slamsor bakom hans solvarma rygg. En annan pojke slår sig ner på fel sida om stängslet, håller i det med fingrarna böjda i ett krampaktigt grepp. När fotbollen flyger över planen och vidrör marken rörs dunet från maskrosorna upp, som virvlar genom luften likt bubblor i en undervattensvärld. Det är mycket märkligt att se pojkarnas spel, och i synnerhet fotbollen som lämnar efter sig vita ljustungor, ungefär som en ficklampa lämnar spår när det är mycket mörkt och ögat inte hänger med i alltför snabba rörelser. Då bollen sparkas mellan deras fötter, pannor, bröst, knän, bildas ett ljusmönster som hänger kvar i tomrummet mellan dem. Och när målvakten tar bollen under armen och de går hemåt med tröjorna slängda över sina tunna axlar, reser sig den femte pojken från sin sida av stängslet, rundar planens hörn där det finns en öppning och han ställer sig mitt i det ljusspel fotbollspojkarna lämnat efter sig. Ljuset hänger kvar. När han drar handen genom slingorna dras de ut som cigarettrök och försvinner.