Tåg

Solen gör ledningarna ovanför rälsen vita. Ljusreflekterande och tunna ser trådarna ut att sväva. Det finns inga moln idag, himlen känns nästan overkligt tom. En man iklädd mörkblå uniform vevar stort med ena armen i luften, en gest som får tåget bredvid honom att börja rulla, och i farten hoppar han vant in i bakersta vagnen, liksom studsar och försvinner in bakom dörren som sluter sig. Sekundvisaren på klockan snett ovanför mig rör sig oavbrutet, inte sekundhackigt som annars. Jag tänker på människor jag mött här, och sagt hejdå till. Följer den vitmålade sicksacklinjen på perrongen med blicken och när jag tittar upp mot människorna en bit bort är jag för ett ögonblick övertygad om att du står där.

Genom tågfönstret ser jag bleka åkrar försvinna förbi, bli till ett randigt landskap utan betydelse. En skog en kyrka en sjö. Jaha. Jag knyter handen kring ingenting och tänker på människor jag aldrig sa hejdå till.