Snö i april

I ett väntrum på lasarettet skär ett fönster ett stort hål i en vägg. Solblekt ljusröda gardiner hänger slött längs sidorna. Det är inte sol ute, ändå hittar ljuset sin väg genom det glest vävda gardintyget. Jag trycker mina svettiga handflator mot den landstingsgröna tygsitsen på träbänken under mig. Genom korridorerna halkar människor fram, många med rockarna fladdrande om benen. De är alla mycket snabba. Jag tittar på en pojke som ena sekunden delar bänk med mig, och nästa sekund har förflyttat sig till en fåtölj. Han bläddrar i en tidning, går på toaletten, drar fingrarna genom det korta håret, sparkar med fötterna mot stolsbenen. I väntrummet finns även en kvinna som torde vara hans mamma, men det är svårt att avgöra, det är ett avstånd mellan dem som inte borde få finnas mellan en mamma och hennes son. Hon bläddrar förstrött i en tidning, det går inte att avgöra vad hon tänker på.

***

Jag passerar de roterande glasdörrarna och utanför sjukhusbyggnaden har det börjat snöa. På himlen hänger en fiskmås. Den rör sig knappt framåt men gungar i sidled när den flyter som en fisk i undervattensströmmar. Det enda den behöver tänka på är att parera vindarna med sina utspända segelvingar.