Tove-Maria

torsdag, mars 13, 2008

Växtvärk

Du kastar dig ner på rygg bland rallarrosorna. De viker sig under din tyngd, ett hål uppstår i djungeln där växterna är högre än du. Ovanför dig är himlen oändlig och vit. Marken är kall, som att solen inte nått dit under hela sommaren. Du har på dig en klänning med röda svalor tryckta över tyget, du har haft på dig den så ofta du bara kunnat de dagar då regnet inte slagit mot din farmors fönster. Tyget drar åt sig fukt från marken, du börjar frysa trots att du ligger där, mitt i skottgluggen för solen. Din kropp värker; benen, ryggen - växer du? Börjar det nu eller slutar det nu?

1 Comments:

Blogger Niclas Fasth said...

Fan, det här med bloggsvar ...
Jag kör det här som ett direkt svar nu till vad du skrev till mig ( https://www.blogger.com/comment.g?blogID=8590252069361783007&postID=2427435241341372852 ) så du kanske måste läsa vad du skrev då för att förstå nåt, för det var onekligen ett tag sen du skrev ... jag har varit trög som få på att svara

I framtiden kommer jag iallafall skriva mina svar direkt såhär, tror jag, för då ser du garanterat vad jag skriver iallafall!

Du säger att du bara heter Tove i praktiken, och tror att jag blir besviken av det, men jag måste säga att det ju är Tove som är det magiska! Jag lyckas inte tycka att det inte är skitgulligt :D

Everything sucks; det är en bra grej, tror jag, dock ... Som alla andra hatar jag såklart när det är så ... men jag har kommit såpass långt i mitt allmänna tänkande att det är just det som gör att man mår bra, när man väl gör det; Kontrasten.
Efter en riktig skitperiod mår man ganska fint åt i princip allt, så länge det inte är piss :)

Jag ber om ursäkt för ordbajs och hypergrafi och allt annat det här kan verka som ...
men innan jag slutar vill jag säga att:
Dina båda bloggar numera ligger i min 'bloggmapp' bland alla mina vänner som bloggar som jag tittar till mer eller mindre dagligen :)

Jag gillar att läsa det du skriver här. Påstår inte att jag förstår riktigt vad allt handlar om och betyder och så, men spännande är det ändå att läsa!

Just den här var väldigt fin. Mysig. Och helt rätt just nu, för mig.

Mer, nu!

(tror jag bara fick två semikolon, om jag inte missat något?)

25 mars, 2008 20:33  

Skicka en kommentar

<< Home