Bilresa

När jag tittar ut genom bilrutan och ser mörkret stå still och de strålkastarupplysta träden försvinna förbi undrar jag hur man överlever november i Sverige. Där elektricitet inte finns, är mörkret avgrundsdjupt, eller som en vägg, beroende på hur man ser det. Ett tåg ringlar sig över åkern (som säkert inte är en åker, utan vad som helst, det är så mörkt så man vet inte) och det enda som syns är de fyrkantiga gula ljusgluggarna mellan vilka en massa människor sover, drömmer, sitter, går, pratar, är tysta.
Varje stad är på håll utströdda självlysande pärlor och ingenting mer.