Hav och sjöar och sånt

Plötsligt är det höst igen. Staden ligger i dimma. De grå husväggarna mellan vilka gatorna går raka ser ut som vanligt. Ett träd som tappade sina löv för tre år sen gör det igen. Sjöar ligger stilla i skogarna som oljade kastrullbottnar. Bara lite mörkare. Alla ställen som existerar, existerar även när du inte är där. Alla människor. Broar spänner över europavägar, håller uppe så mycket tyngd. Haven sitter ihop. Det du ser, ser jag. Regnet. Asfalten glömmer att vi har gått där - det gör inte jag.